Mystiska metaller och nakna krukor

Raku är en bra hobby för en forskare. Man kan experimentera och experimentera och ändå begriper man ingenting. Ibland tror jag att jag har fått kläm på nåt, men så visar det sig i nästa bränning att det hade jag visst inte alls. Jag kommer alltså aldrig att tröttna.

Dagens största överraskning kom ut ur en kopparflashburk. En kruka med de där lila, rosa och blå tonerna som alltid syns på glansiga färgfotografier av ouppnåeligt vackra alster i rakuböcker. Magnifikt! I burken bredvid stod en kruka som behandlats på mer eller mindre samma sätt, men såg inte alls likadan ut. Snacka om snäva marginaler med de här mystiska metallerna!

Sedan var det nya experiment med nakenraku. I den här tekniken lägger man en speciell engobe mellan den skröjbrända krukan och glasyren, så att efter reduktionen skalas glasyren av och lämnar kvar svarta linjer där röken trängt in i krackeleringarna. För att få en vit och slät yta som röken kan teckna på under reduktionen testade jag att lägga på ett lager av porslinslera på krukorna efter drejningen. Vitt blev det, och tydliga svarta linjer. Lovande!

Nakenraku är nog den roligaste av rakuteknikerna, det blir det mycket mer av framöver! Solange hade sitt första möte med nakenraku idag, ett mycket framgångsrikt sådant. Läs om det här.