Hembränt del 1

Nu är det höst och vi har börjat elda i kaminen igen här hemma. Men för en pyromanisk keramiker känns det förstås slösaktigt att ställa till med så prima brasor utan att nån keramik finns med i lågorna. Så en liten kruka virades in i några vissna blad och gräs från trädgården, stoppades ner i en gammal påtburk och fick hänga med i nästa brasa. Jag hade borrat några hål i burken för att släppa in lagom mycket syre och hoppades att det skulle bli liknande effekter som vid rökbränning i tunna. Vilken vacker brasa det blev!

När det hela svalnat kunde jag fiska upp det här ur burken, minsann en lovande början. Jag har hopp om att överleva vintern!

Rakufinal!

Årets rakusäsong avslutades med en blåsig och intensiv bränning. Vedugn nummer två byggdes av stenarna från Tims gamla skorsten och diverse annat bra-att-ha från PO:s lada. Den häftiga vinden gjorde att det ibland brann lika mycket utanför som inne i ugnen, men till slut steg temperaturen och glasyrerna smälte ut fint.

Flera av glasyrerna var helt nya, många var bra och vissa fantastiska! Den varierande atmosfären i vedugnen gav spännande skiftningar i glasyrerna, oxidation på vissa ställen och reduktion på andra.

Entusiasmen räckte längre än veden, så fick gasugnen jobba lite också. Bland annat blev det en omgång hästhårsraku med terra sigillata-behandlat gods. Krukorna svalnade snabbt i den kalla vinden så det gällde att jobba snabbt med taglet.

Vid dagens slut kunde en sotig och lycklig keramiker bära hem en brokig skara krukor för putsning och närmare beskådan. Trött, men full av nya idéer som vanligt efter en lyckad rakudag. Hela sommaren har bränningarna lett oss vidare mot nya experiment och det har varit en fantastiskt rolig och lärorik första rakusäsong. Säkert skulle vi kunna fortsätta hela vintern och resten av livet, men nu känns det att det är dags att skifta fokus tillbaks till bruksgods och stengodsglasyrer. Det keramiska sommarlovet är slut ...