Mystiska metaller och nakna krukor

Raku är en bra hobby för en forskare. Man kan experimentera och experimentera och ändå begriper man ingenting. Ibland tror jag att jag har fått kläm på nåt, men så visar det sig i nästa bränning att det hade jag visst inte alls. Jag kommer alltså aldrig att tröttna.

Dagens största överraskning kom ut ur en kopparflashburk. En kruka med de där lila, rosa och blå tonerna som alltid syns på glansiga färgfotografier av ouppnåeligt vackra alster i rakuböcker. Magnifikt! I burken bredvid stod en kruka som behandlats på mer eller mindre samma sätt, men såg inte alls likadan ut. Snacka om snäva marginaler med de här mystiska metallerna!

Sedan var det nya experiment med nakenraku. I den här tekniken lägger man en speciell engobe mellan den skröjbrända krukan och glasyren, så att efter reduktionen skalas glasyren av och lämnar kvar svarta linjer där röken trängt in i krackeleringarna. För att få en vit och slät yta som röken kan teckna på under reduktionen testade jag att lägga på ett lager av porslinslera på krukorna efter drejningen. Vitt blev det, och tydliga svarta linjer. Lovande!

Nakenraku är nog den roligaste av rakuteknikerna, det blir det mycket mer av framöver! Solange hade sitt första möte med nakenraku idag, ett mycket framgångsrikt sådant. Läs om det här.

Årets första raku

Äntligen lyckades jag slita mig en dag från bageriplaneringen och bränna årets första raku tillsammans med Solange. Det blev premiär för den nya tunnan som Solange och PO byggt. Jag experimenterade vidare med en teknik som verkade lovande i somras, olika varianter av kopparflash ovanpå blanka rakuglasyrer. Först bränna den blanka glasyren, sedan på med ett tunt lager flash och bränna igen. I andra bränningen ska det blir riktigt varmt och sen kör jag varierande reduktion/oxidation i en gammal kastrull med spån, papper och lite tändvätska. Man ser direkt när reduktionsmaterialet tar fyr om det kommer att lyckas, då målar elden metalliska nyanser på godset. Totalt lyckorus!

Resultatet blir svårfotograferat eftersom glasyren är så blank, men nåt sånt här kan set se ut när det går som det ska!

Ateljé Råbygård på utflykt

Idag åkte några av oss keramiker från Ateljé Råbygård till Malmö för att hålla julmarknad tillsammans med vår vän Agneta som är glaskonstnär. Vädret bidrog med julstämning och avskräckte förhoppningsvis inte allt för många från att komma och besöka oss. Jag hade med drejskivan och passade på att visa nyfikna besökare hur det kan gå till när en lerklump får en mer sofistikerad form. Som vanligt väckte det stor nyfikenhet och många stod en lång stund och tittade och frågade. Det är roligt att få ge kunderna lite bakgrundsinformation till sakerna de tar med sig hem och förhoppningsvis bidrar det till att skapa ett varaktigt intresse för konsthantverk. Några av sommarens rakupjäser var med till försäljning och mitt i snöovädret påminde de oss om varma dagar vid rakuugnen ute på gårdsplanen, det värmde i hjärtat! Efter denna trevliga dag i Malmö laddar vi upp för nästa lördags julmarknad, den här gången på hemmaplan i Ateljé Råbygård. Hoppas vi ses där!

Hembränt del 1

Nu är det höst och vi har börjat elda i kaminen igen här hemma. Men för en pyromanisk keramiker känns det förstås slösaktigt att ställa till med så prima brasor utan att nån keramik finns med i lågorna. Så en liten kruka virades in i några vissna blad och gräs från trädgården, stoppades ner i en gammal påtburk och fick hänga med i nästa brasa. Jag hade borrat några hål i burken för att släppa in lagom mycket syre och hoppades att det skulle bli liknande effekter som vid rökbränning i tunna. Vilken vacker brasa det blev!

När det hela svalnat kunde jag fiska upp det här ur burken, minsann en lovande början. Jag har hopp om att överleva vintern!

Rakufinal!

Årets rakusäsong avslutades med en blåsig och intensiv bränning. Vedugn nummer två byggdes av stenarna från Tims gamla skorsten och diverse annat bra-att-ha från PO:s lada. Den häftiga vinden gjorde att det ibland brann lika mycket utanför som inne i ugnen, men till slut steg temperaturen och glasyrerna smälte ut fint.

Flera av glasyrerna var helt nya, många var bra och vissa fantastiska! Den varierande atmosfären i vedugnen gav spännande skiftningar i glasyrerna, oxidation på vissa ställen och reduktion på andra.

Entusiasmen räckte längre än veden, så fick gasugnen jobba lite också. Bland annat blev det en omgång hästhårsraku med terra sigillata-behandlat gods. Krukorna svalnade snabbt i den kalla vinden så det gällde att jobba snabbt med taglet.

Vid dagens slut kunde en sotig och lycklig keramiker bära hem en brokig skara krukor för putsning och närmare beskådan. Trött, men full av nya idéer som vanligt efter en lyckad rakudag. Hela sommaren har bränningarna lett oss vidare mot nya experiment och det har varit en fantastiskt rolig och lärorik första rakusäsong. Säkert skulle vi kunna fortsätta hela vintern och resten av livet, men nu känns det att det är dags att skifta fokus tillbaks till bruksgods och stengodsglasyrer. Det keramiska sommarlovet är slut ...